Next to WaverleyPark

De osagda orden inuti henne svällde upp och fann svårt att få plats. Vad händer om det brister? 

- Du ska se att det ordnar sig.

Och hon längtar. Och hon gråter.
Men först sluter hon ögonen, för ingen står ut med att se världen i ansiktet med ständigt öppna ögon.
 




Men orden blir osagda.

Alla som finns är ju födda, tänker hon och hoppas att även de som inte är födda finns.

Jag har sett dem i mina drömmar, sa han.


Och hon hoppas. Och hon längtar.

Den natten drömmer hon att en lite fågel spritt hennes allra innersta önskningar för världen. Det är därför de aldrig kan slå in. För önskningar som världen sett är förbrukade. Boll vaknar kallsvettig med en känsla av att hon borde kämpa ensam. Att hon inte skulle ha förrått sina hemliga önskningar. Nattens mörker förvandlar nu dess trollska sken till desperation i sin nakenhet. Önskedrömmarna är inte längre vackra. De skriker bara ut en längtan och Boll lägger kudden över huvudet för att slippa höra. Men det känns.

Kloss har slagit sig ner för att vila en stund. Boll påtar i rabatten med full energi och under hennes naglar samlas den svarta jorden. Hon torkar sin fuktiga panna med smutsiga händer. Han kan inte låta bli att le åt hennes iver.
- Vi måste bestämma namn! utropar hon.
- Men namn kan vi väl vänta med. Vi ser ju vad det blir då de kommer.
Även idag skiner solen och vinden rasslar i trädets grenar. Kloss följer en gråsparv med blicken.
- Fast tänk om vi inte ser, då är det bra att ha ett namn i reserv.
De kan heta Linnea, Tuva eller Ros tänker hon och reser sig för att göra Kloss sällskap. Tänk om det blir en Sten eller Stig, fnittrar hon för sig själv. Hon kramar hans hand i sin och så skrattar de åt den svarta jorden som faller ner mot hans knä. Nu flyger sparven sin väg.

I vårljuset syns smutsen så tydligt, tänker Boll och städar i panik undan gamla inlägg.